Föreliggande arbete tar sin utgångspunkt i Försvarsmaktens befintliga förmåga att verka med pansarvärnsrobotar. Med syfte att undersöka om det eventuellt finns ett tomrum att fylla för pansarbrytande robotsystem och att jämföra befintligt system mot föregående och ge förslag på önskvärda förmågor. Ur historik, äldre studier, teknisk data från föregående system och intervjuer dras slutsatser som ligger till grund för värderingar av det existerande behovet. Resultatet visar att pansarvärnsrobot 57 har god möjlighet till att lösa given uppgift om systemet tillförs i större omfattning inom skytteförbanden. Miljön styr taktiken, taktiken styr nyttan vilket i sin tur genererar effekt med systemet.